Efter andra världskriget

EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET uppstår åter nya immateriella men samtidigt sinnliga världar med början i den nya franska non-figurativa konsten. I samband med mitt arbete i Paris för Skissernas Museum i Lund uppsökte jag den franske målaren Jean Bazaine som också tillhörde den nya vågen inom den sakrala konsten i Frankrike där man sökte skapa en andlig atmosfär istället för naturalistiska gipsjesusar och tvåliga helgon i kitschig 1800-talsstil. Det var Léger som under landsflykten i New York under 2:a världskriget hade mött den målande munken Père Couturier som ville förnya konsten i kyrkorna. Léger fick därigenom nu äntligen möjlighet att förverkliga sina drömmar att skapa konst åt folket. Han lockade Erik Olson att delta. Även Chagall och Matisse tillhörde de första som förnyade den sakrala konsten. ”Jag målar inte på duken utan på den som ser den… De svarta konturerna är inte till för att avgränsa figurerna utan för att skapa rymd och ljus”, förklarade Matisse inför sitt kapell i Vence (o. 1950).

Jean Bazaine Skiss till mosaiken i Sacré Coeur, Audincourt, 1950, olja

Jean Bazaine: Skiss till mosaiken i Sacré Coeur, Audincourt, 1950, olja

022a

Jean Bazaine: ”Dans l´arbre ténébreux” (I solnedgångsträdet), 1962, olja.

5 Jean Bazaine, Bleu, 1970, olja

Jean Bazaine, Bleu, 1970, olja

Jag uppsökte alltså Jean Bazaine den 30 april 1961 i hopp om att få skisser till hans stora abstrakta eller rättare sagt non-figurativa mosaiker och glasmålningar. Jag har redan kort berättat om mitt möte med denne konstnär – om min livslånga förälskelse som öppnade vägen in i en helt ny värld – en konst på en gång andlig, sensuell, immateriell och verklig, en konst man kunde uppleva med hela kroppen och själen. Han målade inte materien utan förvandlade denna till energi i sina bilder. Det var rörelser i mikrokosmos och i universum han skildrade. Träden han målade var inte utanför honom utan inom honom – han målade sina upplevelser av dem. Inte trädet utan ljuset och vinden som strömmade genom det. Inte tingen utan det som rörde sig runtomkring. Vattnets, vindens, eldens, ljusets rörelser. Det euklidiska rummet förvandlades till dynamisk rum-tid.

Jag frågade honom vid vårt första möte hur han kommit fram till sin non-figurativa konst? Han ansågs vara den förste i Frankrike som helt frigjort färgen från formen. ”Det började kanske under andra världskriget”, berättade han. ”Jag hamnade i spaningstrupperna på andra sidan fiendelinjen. Frosten, hettan, vattnet och gyttjan var vårt universum. Vi var som primitiva stammar mitt inne i en fientlig natur, full av djävulskap och snabbt förstörd, inte längre framför den som turister. Denna djupdykning i elementen utlöste kanske en ny syn på tingen. En dag då soldaterna badade i en flod upplevde jag hur kropparna såg ut att smälta samman med vattnets ringar och trädens speglingar. Allting är i ständig rörelse. Men ju mer jag sökte närma mig naturen, desto mer avlägsnade jag mig den naturalistiska formen. – För den primitiva människan fanns ingen uppspaltning i subjekt och objekt, ingen klyfta mellan jaget och yttervärlden. I vår civiliserade värld har vi förlorat denna ursprungliga kontakt.” Det var denna han sökte överbrygga i sin konst. ”Vi uppfinner världen och nyskapar den i våra dukar”.

4 Jean Bazaine Naissance, Världens födelse, the big bang, olja

Jean Bazaine: ”Naissance”, (Världens födelse, the big bang), 1970 olja.

 

Efter en tid tog Jean Bazaine med mig till ”världens ände”, Finistère i Bretagne – hans ständiga inspirationskälla där hela naturen känns rörlig genom elementens väldiga kraftspel, genom växlingarna mellan ebb och flod, mellan dess ständigt skiftande ljus från disig pärlemor till genomskinlig turkos. I nästa ögonblick bländas man av solljuset som äter upp alla konturer – liksom i Jeans målningar – och plötsligt sveper ett svart moln förbi och dränker himmel och hav i djupt violett. En milslång vit sandstrand växer i ebben. När man vandrar i denna är det som att gå i världsalltets mitt med himlavalvets molnspeglingar djupt under oss. Nere vid havet utbrast Jean: ”Här befinner man sig i det absoluta, här finns bara den stora rymden, inga fixerade former, de förintas i det starka ljuset.” Detta ljus som Jean ständigt sökte förnya  i sitt måleri – ofta efter en lång kamp mellan ljus och mörker tills ljuset segrade.

Så småningom blev vi livskamrater, jag flyttade med mina barn till Clamart mitt emot Jeans ateljé och vi följdes åt genom livet, höll även kontakten sedan jag 1981 flyttat till Halmstad och startat Mjellby Konstgård med utställningar av flera av mina franska konstnärsvänner som jag efterhand kommer att berätta om på MKVs hemsidor.

3 Ebb i St. Guénolé, Bazaines inspirationskälla

Ebb i St. Guénolé, Bazaines inspirationskälla.

Share