3 Genom kubism, purism, konkretism och surrealism

Läs del 2

VÅREN 1927 är ERIK åter i PARIS efter en kort period i Halmstad. I maj uppsöker han Piet MONDRIAN tillsammans med sin målarkamrat Otto G. Carlsund. Folk talade allmänt om Mondrians ”plana rektanglar”. Då de möter honom står han med armarna i räta vinklar och Erik viskar skämtsamt till Carlsund: ”Mondrian är ju inte gift – han hittar väl inte någon kvinna med fyrkantiga bröst”. Mondrian påpekar istället för dem att hans ”plana rektanglar” i själva verket handlar om”djup och andliga rymder” och ger dem en inblick i sina teosofiska tankegångar om en ”gudomlig geometri”.

Erik Olson: Vertikal komposition 1927

Erik Olson: ”Blå figur – St Paul” 1928

Erik gör nu sina första neoplastiska experiment, ”Diagonal komposition” och ”Vertikalkomposition1927. Men han går sina egna vägar. Här liksom i ”Blå figur– St. Paul” 1928 dras alla former och figurer ut på höjden medan däremot Léger och Ozenfant bevarade de mänskliga proportionerna.


Erik Olson: ”Blå fond” 1929

1929 gifter sig Erik med Solvig som målade för André Lhote. Tillsammans blir deras namn ”Evig – Solrik”. Vid havet i Bretagne på bröllopsresan 
närmar Erik sig sakta surrealismens rymder 
i flera målningar från denna tid. Blå fond” 1929 från Bretagne är en soldans av markiser och badlakan kring tomrummet efter en kvinnogestalt som trätt ut urtavlan – osynlig men ändå närvarande.Hennes fotsteg leder från stranden i Le Pouldu ner i havet medan hennes huvud med fladdrande hår samtidigt är former av moln och en planet på himlen. Tingen har fladdrat upp, bevingade av liv bortom människans bruksvärld. Alla sinnen spelar med!

I flera målningar från denna tid. Blå fond1929 från Bretagne är en soldans av markiser och badlakan kring tomrummet efter en kvinnogestalt som trätt ut urtavlan – osynlig men ändå närvarande.Hennes fotsteg leder från stranden i Le Pouldu ner i havet medan hennes huvud med fladdrande hår samtidigt är former av moln och en planet på himlen. Tingen har fladdrat upp, bevingade av liv bortom människans bruksvärld. Alla sinnen spelar med!

För konkretistgruppen Cercleet Carré i Paris,som samlades på torsdagar på café Voltaire,blir cirkeln och kvadraten grund läggande former våren 1930. Den 18 aprilvisas gruppens första och enda utställning på Galerie 23 med bl.a. Arp, Léger, Mondrian, Ozenfant, Pevsner, paret Delaunay och skandinaverna Franciska Clausen och Erik Olson, då bosatta i Paris.

Utställningen blir väl mottagen.Var och en tillför något nytt, rationalism uppblandas med mystik och metafysik.Formerna befrias från tyngdlagen, ämnet förlorar betydelse och man fascineras även av det osynliga. En sorts”andliga rymder” tar gestalt. Konstnären blir tänkare och filosof.


ART CONCRET:                         

Erik Olson: Röd kvadrat 1930

I april 1930 bildar OTTO G. CARLSUND tillsammans med holländaren Theo van Doesburg, armeniern Tutundjian och fransmännen Hélion och Wantz en internationell konkretistgrupp, Art Concret där man ville förena olika abstrakta strömningar som kunde samverka med arkitektur och urbanism. Även Erikin bjöds som medlem i gruppen men var rädd att ”tvingas ikläda sig tvångströja”.


1960 i Paris mötte författaren Jean Hélion och frågade hur de kommit fram till Art Concret? ”Efter det fruktansvärda destruktiva första världskriget sökte via förstörbara former”, svarade han. ”Vi fann dem inom geometrin”.

1918 hade Malevitj målat sin ”Vit kvadrat”. På frågan ”Är detta konst?” svarade han: ”Ni är så materialistiska. Gå in i era inre rymder och meditera!” I efterkrigstiden kändes det naturligt att söka vissa ”eviga värden”. Man gick tillbaka till de gamla grekiska filosoferna Platon och Pythagoras där geometrin och matematiken intog en särställning. Talen ansågs i antiken som ”tingens sanna väsen”, det verkliga i motsats till flyktiga sinnesrelationer i vårt vardagliga liv. Pythagoréerna såg matematiken som ”själens reningsmedel” och Platon talar i”Timaios” om en ”gudomlig geometri”som kunde underlätta för själen att nå fram till ”de eviga sanningarna”. – Man komponerar bland annat efter ”gyllene snittets proportioner”.

 I augusti 1930 arrangerar Carlsund en stor Art Concretutställning i Parkrestaurangen i Stockholm med flera av de stora internationella målarna som deltog i ”Cercle et Carré”.Tanken var att visa en konst som inte associerade till föreställande materiella former.  


KONKRETISTFIASKOT:

Erik hjälpte Carlsund att hänga utställningen och deltog med flera verk – liksom övriga i Halmstadgruppen som skolats i krigshärjade Paris. Deras nytänkande mottogs med förakt och utan förståelse i neutrala Sverige, som ju inte deltagit i världskriget och inte hade samma behov av ”oförstörbara former”. Utställningen fick snart öknamnet ”Konkretistfiaskot”. Otto G. Carlsund,Halmstadgruppen och GAN hörde till de få i Sverige som uttryckte den andliga och konstnärliga dimensionen i konkretismen, där man inte kan rubba en linje utan att tvingas ändra hela kompositionen – medan den av svenska kritiker allmänt reducerades till ”ytlig reklamkonst”.

Erik Olson: ”Handsken är kastad” 1930-31

HANDSKEN ÄR KASTAD1930-31 – ett poetiskt uppvaknande.

I december 1930 övergår Erik från den ”konkretistiska stelkrampen” till surrealismens friare rymder när han kastar ut sin ”Handske”, svävande och laddad med dubbelbetydelser, på flykt in i det ”öververkliga”. Denna anses som Halmstadgruppens första surrealistiska verk.

Läs del 4

Share