Sökarens vandring genom surrealismen (del 1)
Efter kubismens och konkretismens ”idealiserande skönhet och perfektion”, där det matematiska kalkylerandet med passare och linjal efterhand kom att kännas som en tvångströja, söker Erik ny frihet i surrealismen som istället speglar ”livets inkonsekvens och absurditet och känslornas ologiska och osammanhängande liv”. (V. Bjerke-Petersen). Från Paris där Erik var bosatt 1927-35 hade han i november 1929 skickat hem surrealistiska kataloger av Dali, Picabia och Man Ray till grabbarna i Halmstadgruppen som i början av 30-talet även inspirerades till att öppna sig för det ”över-verkliga”.
Vi lever redan i en värld av dessa motsatser: vår ”påtagliga” yttervärld där sköna former i naturen vetenskapligt visat sig uppbyggda av matematiska proportioner – blommors kronblad, snäckor, fossil, sexkantiga klippor… – ibland i konsten tolkade som gudomliga. Efter 1:a världskrigets destruktioner uppsökte man oförstörbara former i Konkretismen och fann de geometriska – ibland med referenser till antikens ”gudomliga geometri”.
Parallellt finner vi en sorts surrealistisk – absurd och obegriplig -värld i mikrokosmos kvant-mekanik, uppbyggd av subatomära partiklar som elektroner, neutroner, protoner, fotoner. Genom dessas märkliga beteenden kan ett ljus vara tänt och släckt samtidigt, en kopp vara fylld och tom, en rörelse samtidigt gå uppåt och neråt. Men kvant-mekaniken betingar också vår existens och livets fortbestånd – ty genom den vänds trädens och plantornas blad mot solen och skapar syre så att vi kan andas. –
Vi tycks dras till – och även behöva – båda dessa oförenliga världar som var och en följer sina egna lagar. Konstens matematiska värld av gudomliga proportioner liksom Einsteins relativitetsteori – den krökta rum-tiden i makrokosmos – ger oss mening och förståelse. Medan kvant-mekaniken och surrealismens absurda och ogripbara världar leder oss till det stora okända, bort från vanetänkande – kanske till nyskapande tankar. Osynliga krafter (som vi mår bra av) uppenbaras,världens centrum finns plötsligt överallt – inom oss. ”Vad skall jag älska om inte det gåtfulla?” sa Chirico.
ERIK och 30-tals SURREALISMEN
Surrealismens fader André Bretons första manifest 1924 är inspirerat av Freuds tankar om det undermedvetna som han även använde sig av för att bota sjuka, ”besatta av erotik”. Breton och surrealisterna däremot sökte frigöra våra dolda drifter och låta dem blomma upp genom ”begäret, den vanvettiga kärleken och det underbara”. Erotiken ses som en av surrealismens starkaste drivkrafter. Man kopplar bort det kontrollerande förnuftet och släpper fram drömmar, fantasi och visioner.
I den erotiska diptyken ”Komedianter I o II” 1939 träder Eriks inre självporträtt ”Sökaren” in i en labyrint av omöjliga perspektiv, dolda ljuskällor och tvetydiga skuggor – tillsammans med en frestande halvnaken kvinna, ansedd så oanständig att tavlan refuserades. Idag ofattbart. Så blir surrealismen en vandring in i våra inre rymder. Människan blir en spännande labyrint av kontrasterande inre egenskaper, där paradoxala rymder flätas samman. En livsattityd som tar avstånd från rationalismen och bejakar poesin och intuitionen.
Redan vid 18 års ålder fanns Sökaren inom Erik: ”Mina ideal skall alltid växla och aldrig skall jag sluta söka … Så snart jag uppnått något eftersträvansvärt skall det okända och ouppnådda vinka i fjärran… ”
(ur Eriks dagbok 7-3-1920)
”Sökaren” gestaltas redan 1935 av våra fem sinnen – utan huvud: En hand – känseln – med en erotisk ”tumme”, ett öga som spanar och ett öra som lyssnar – kommer vandrande på ett par kraftiga ben, vars fotspår springer åt alla håll utan annat mål än upptäckarglädjen. Ovanför låret sitter munnen som smakar. En global bild av den instinktiva, drömmande, erotiska och sensuella människan som lever i nuet. En mörk bild av tiden då världskrisen tvingar Erik med familj att lämna Paris och flytta till Danmark.
Surrealismen vill även förbrylla: Medan kubismen förvandlade människan till ting – rena former – blir surrealismens ting istället mänskliga, ”fyllda med begärelser, med alla de innersta önskningar som normalt förträngts eller dödats i en mekanisk existensform”. (V. Bjerke-Petersen.)
”Människofågel” 1935 förbryllar genom sammansmältningen av en mänsklig gestalt med en fågel – kanske vår längtan efter att flyga – med vingar – eller andligt? Dock förblir den mänskliga gestalten anonym även i surrealismen.
Genom absurda sammanställningar av föremål som inte passar ihop – som i poeten Lautréamonts ”möte mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord” – tömde man tingen på deras vardagliga innehåll och framkallade poetiska associationer och bilder. I varje målning finns möjlighet till flera tolkningar. ”Hur man än tolkar surrealismen har man rätt”, sa Erik. Meningen är att bilden skall föda eller uppenbara en känsla inom oss.
1936 bosätter Erik med familj sig i den lilla fiskebyn Taarbäk vid havet norr om Köpenhamn. De milda atmosfäriska tonerna från Frankrike-perioden ökar nu i styrka under inflytande av det kyliga nordiska ljuset. Målningen är sammanfogad av flera olika rymder – olika ”tavlor i tavlan”: Frankrikes cypresser och fikonlöv med den danska kustens blåsiga stränder och Sökaren på den halländska slätten. Så upplever man här olika platser och ljus samtidigt. Som en rytmisk upprepning av människoäggets rundade form – ett ägg med obestämbart kön, som skall kläcka den nya fria människan – stiger en kruka – symbol för kvinnans frigörelse – extatiskt upp i rymden som en väldig luftballong, eldad av inspirationens låga. Ur vandrarens fötter stiger friska skott och ovanför svävar ”Handsken” som kastades som ett poetiskt uppvaknande i Eriks första surrealistiska målning (1930-31) – en utmaning mot det gamla och förlegade.
Den 9 april 1940 ockuperar Hitler Danmark. I gryningen väcks vi av tyska flygplan som nästan nuddar vårt balkongräcke. I opposition mot nazismen målar Erik nu ett nidporträtt av Hitler,där diktatorns ansiktsdrag bildas av hakkorset. Hans uniform – ett lögnens pansar – består av tidningsblad med dokumentärbilder av tyska bombplan, minor och en spärrballong i Öresund. Hitlers vita handske kan inte dölja det drypande blodet från hans judiska och andra slaktoffer.
Erik ställer modigt ut målningen i oktober 1940 med den danska surrealistgruppen i ett galleri vid Rådhusplatsen i Köpenhamn – nära nazisternas högkvarter. Några dagar innan utställningens slut svartlistas de fem surrealisterna (Vilhelm Bjerke-Petersen, Harry Carlsson, Wilhelm Freddie, Erik Olson och Elsa Thoresen). På natten får de smyga sig dit och plocka ner utställningen så att verken inte hinner konfiskeras.
I ”Spärrad kust” 1940 (Sjömanskvarteret) målar Erik utsikten över havet med Taarbäks fiskebodar som korthus som hotas att rasa under luftangreppens skakningar.
Erik kan nu inte längre ställa ut sin ”hedniska surrealism” i ockuperade Danmark. Då han i hemlighet uppsökte en fiskare under utegångsförbudet för att hjälpa Bjerke Petersen och Freddie att fly till Sverige, blev han förföljd av skottlossningar och fick gömma sig en hel natt i en trappuppgång.
Tack vare sitt svenska pass klarade Erik sig en tid i Danmark – men efter flera varningar tog även han sig över till Sverige där han sommaren 1944 sällade sig till de humoristiska konstnärernas gemenskap i Söndrumskolonin, där man målade ”saltets ljus” vid havet.
Samtidigt – mot slutet av 2:a världskriget – då det inte längre fanns pengar till monumentala uppgifter – hade Eriks lärare Léger fått kyrkan att öppna sig för modern konst istället för 1800-talets kitschiga bibelillustrationer. Erik, som nu åter får kontakt med Léger, möter Matissse, Chagall, Bazaine och Manessier och engageras under 50-talet i den nya vågen av sakral konst som nu breder ut sig i Frankrike och Sverige Men på djupet förblir Erik surrealist och återknyter efter en tid till surrealismens nya våg.
Sökaren återknyter till surrealismen 1964
Den 17 november 1964 reser Erik till Légers stora retrospektiva utställning på Moderna museet i Stockholm. Erik skulle flyga hem den 20 men blir bortbjuden och stannar en dag extra. Den 20 störtar planet vid Ängelholm, alla 31 personer dödas. Erik kommer hem den 21, välbehållen. Hans livsaptit stegras nu med längtan att leva ut sina känslor i konsten. Han frigörs plötsligt, vågar språnget in i nysurrealismen och känner sig hemma.
Nu tillkommer en lång rad av Eriks djärvaste målningar kring extas och erotik, ibland med anknytning till Zenbuddismen. Olika rymder länkas ihop genom speglingar i vatten och luft, ibland genom flera horisonter där olika landskap och tider på dygnet förenas.
