2 Genom kubism, purism, konkretism och surrealism
I Légers AcadémieModerne undervisade från 1925 även AMEDÉEOZENFANT som tillsammans med arkitekten och målaren LE CORBUSIER radikalt hade förnyat konsten med Purismen vid 1:a världskrigets slut 1918 – delvis i opposition motkriget, delvis mot de styckade objekten i Picassos och Braques Montmartre-kubism. – Ozenfant skapar nu sköna former – en sorts ”urformer”- som han gestaltar som hela, rena former i två dimensioner, ofta tyngdlöst svävande, förenade genom gemensamma konturer i ett”konturernas äktenskap”. Burna av en hoppfull rekonstruktionsvilja drömde de båda puristerna tillsammans med Légeratt få bygga upp ett nytt och lyckligare samhälle i människans tjänst.
Själv omgav sig Ozenfant med en kollektion sköna former. Till dessa hörde sällsynta snäckor, kristaller, antika krukor, kugghjul och en familj på fem havssköldpaddor som spatserade omkring i hans ateljé. – ”Vi uppfinner inte de sköna formerna – de finns redan i naturen – men de finns framför allt inom oss som ett ur behov, ansåg Ozenfant. ”Konsten tillfredsställer de eviga behoven i den mänskliga naturen. Dessa sköna rena former är helt enkelt utkristalliseringar av generella krafter. Titta på vågornas grafik, vindarnas virvlar och vattenfallens paraboler – eller de gamla egypterna och grekerna”. Enligt Ozenfant byggde skönheten på matematiska proportioner.
Frontalt bär kvinnan på en kruka.
Sedd i profil är hon gravid.
Le Corbusier som drömde om att skapa en arkitektur av rena former fick 1918 sitt arkitektnamn av Ozenfant med betydelsen: ”Korpskytten som skjuter ner kråkorna som smutsar ner taken”.
ROBERT och SONIA DELAUNAYs konst –allmänt kallad abstrakt (och därför länge ansedd obegriplig) – är i själva verket konkretioner – ett immateriellt ljusmåleri i ständig rörelse – även detta i opposition mot krigets materiella destruktioner. Det de målade var solens ljus, prismatiskt upplöst i färger vars rörelser påminner om flygplanspropellrars rotationer. De levde ju i fartens tidevarv. Robert hade tidigt lärt sig hur man framkallar färgernas rörelser genom kontraster – simultankontraster.
Ur dessa föddes helt nya världar som handlade om att förvandla den materiella världen till en andlig – även med vissa rötter i den judiska ”Kabbalan”. Genom sina cirklar och evighetsspiraler skapade paret Delaunay en värld av färger där ljusets krökning associerar till planeters gravitation och som idag även kan upplevas som en sorts ständigt växande, immateriella galaxer i kosmos.
Det tog tid för folk att acceptera dessa färgformer som banade sig nya vägar i konsten. Då paret under 1:a världskriget var i landsflykt i Portugal hade Sonia suttit vid havet och målat sina väldiga färgkompositioner av rytmiska spiraler, cirklar och klot. Ingen förstod att det var konst hon skapade. Man antog att hon satt och signalerade till främmande U-båtar och hon fick 6 veckors husarrest för spioneri!
Sonias enda sätt att sprida sin konst och få ut den på gatan blev nu att göra kläder och måla parets bilar i stil med tavlorna. Först vid 1937 års världsutställning gick Roberts och Sonias dröm i uppfyllelse där de fick 2500 kvadratmeter att dekorera: hela järnvägspaviljongen och halva flygpaviljongen. Robert (f 1885) dog 1941. Sonia(f 1885) fortsatte att utveckla makarna Delaunays konst till sin död 1979.
ERIK lärde 1924 hos LÉGER att bygga upp starka kompositioner av kontraster, där formerna förlorade sin betydelse som ”föreställande objekt”.
En form var bara en form. Även när Léger satte ihop Mona-Lisas ansikte med en sardinburk och en nyckelknippa förlorade formerna sin vanliga betydelse (se bild ovan). Konsten kunde upplevas som musik.
Men genom Gösta Adrian-Nilsson (GAN), bosatt i Paris 1920-25 hade Erik redan i början av 20-talet fått en inblick i LÉGERs konst och tänkande: ”De motiv jag rör mig med gör att allt det naturalistiska elimineras och kvar står endast en massa underliga färgade former.” (Brev till GAN 22-2-1921)
Erik Olson: ”Blå figur” 1923 
Erik Olson: ”LEG – ARC” 1923
Redan i ”Blå figur”1923 leker ERIK med abstrakta former och i ”Figur” 1922 sätts olika abstrakta former ihop och antyder en mänsklig gestalt av olika lager av medvetande och undermedvetet utan att vara en avbildning.
