1 Genom kubism, purism, konkretism och surrealism
Opposition mot krig och våld
FÄRG – RYTM – SKÖNHET – GLÄDJE – FRAMTIDSTRO –
En resa med Erik genom kubism, purism, konkretism och surrealism.
Hur hänger denna fortsättning på Mjellby Konstmuseumsutställning ”1918” ihop med ERIK OLSONs och Halmstadgruppens konst? I samband med freden 1918 skapar MONTPARNASSE-KUBISTERNA en ny konst i opposition mot krig och våld. Bland dessa hamnar Erik när han 1924 söker sig till Fernand Légers AcadémieModerne i Paris, då ansedd som tidens modernaste konstskola. Det är ett Frankrike – fortfarande härjat av 1:a världskrigets förödelser – som samtidigt radikalt förnyar konsten som Erik skolas i. Denna utställning känns i hög grad aktuell även i vår oroliga tid.
Fernand Léger Glasmålning 
Erik Olson Maskinisten 1924
Montparnassekubisternas fria lek med formerna, deras immateriella, färgsprakande rytmiska konst skapade nya världar, ny livskraft,skönhet, hopp och glädje som skulle hjälpa människor att överleva krigets materiella fördärv. Av denna anda genomsyras Eriks tidiga konst. Man målar inte längre av den värld av föreställande former som genom kriget kom att upplevas som förstörbar materia och kunde påminna människor om den söndertrasade värld de nyligen genomlevt. Man tog därför avstånd från avbildande naturalism.
1918 utropade FERNAND LÉGERpå fredsdagen efter 1:a världskriget: ”Fyra år utan färg. 1918 freden. Människan återfår smaken för livet, dansens frenesi,slöseri, dårskap”. Genom sin konst söker Léger nu bidra till att hjälpa de krigshärjade människorna att åter njuta av livet.
Färgen blir för Léger ett medel att skapa en ny verklighet, som inte hade med realism att göra utan med rytmensom urprincip i världen. Redan under 1910-talet hade Léger och paret Robert och Sonia Delaunay kämpat för färgens frigörelse. ”Före oss var det gröna ett träd, det blå en himmel – med oss blev färgen ett självständigt objekt”. Med färgerna skapar Léger liv och cirklande rörelser medan formerna spelar mot varandra som ett klappande hjärta i en begränsad rymd.
Rörelsen var viktig. Man inspirerades av trafiken i städerna – geometriska former blandades med banala objekt som genom färgen blev till musikaliska rytmer som man fick lust att dansa till. Léger betraktade inte längre konsten som en lyxvara endast för rika – utan sökte samtidigt skapa en harmonisk konst för folket på gatan genom att måla på husfasader, som människor ur alla samhällsklasser kunde njuta av. Så blev grundtanken i Légers undervisning ett sorts monumentalmåleri med begränsat djup för att respektera arkitekturen –även i skisser och mindre målningar. Han fick snart hjälp av sina 3 bästa elever: Otto G. Carlsund, Erik Olson och Franciska Clausen med att förstora upp sina skisser till monumentala målningar som han själv signerade.
